För ett par år sedan plåtade jag Juniper tillsammans med Simona. Då gjorde vi en variant av den vackra, ljusa och den mörka ängeln. Jag hittade på en story om en Huldra. Den här gången var det “bara” Juniper. Några dagar innan vi skulle träffas skickade hon en bild på sig i en vacker blåvit klänning. Jag insåg direkt att här blir det Askungen.
Vi bestämde rätt snabbt att en park skulle bli bra och hon kände till Bergianska. Nytt för mig men såklart, den tar vi.
Jag tar bilen och hämtar henne och hennes kompis Ida, som följer med som bärare och förste stativhållare.
Vi hittar en parkeringsplats under E18 och samtidigt som jag packar upp mina prylar så försvinner Juniper och Ida för ett snabbt klädbyte.
Jag vet inte hur det går till men när jag har monterat min softbox och fått upp den på blixt och stativ står Askungen framför mig.
När vi vandrar mot parken är det många som tittar på Juniper, men de förstår vad det är frågan om när de sedan ser mig och Ida släpande på alla prylar.
Framme vid parken hittar vi snabbt en fin plats i skuggan. Nu börjar vi.
Juniper gör sig i ordning.
Jag tar några bilder för att ställa in kamera och blixtar. Så kör vi.
De vinröda pionerna lyser upp i allt det gröna.
Jag går längre och längre bort, för att även få med några löv i förgrunden.
Dags för omgruppering.
Japanska dammen ligger bara några stenkast bort, vackert inbäddad bland träden och med utsikt mot Brunnsviken. Här måste vi ju så klart fota och även om det är lite svårt med ljuset så får vi till en del fina bilder.
Det skall finnas ett vattentorn ute på udden, så det blir vårt nästa mål. Vi börjar gå runt och hittar plötsligt en “inbuktning” i berget. Perfekt plats för fler foton.
Juniper ställer sig vid bergets fot och kastar med klänningen.
Vi fortsätter runt udden och hittar en skylt mot vattentornet. Den pekar uppåt, så klart, och vi följer stigen. Tornet visar sig vara väldigt tråkigt och inget att plåta runt, men den lilla museipaviljongen i närheten lockar vårt intresse.
Juniper tittar åt alla möjliga håll och letar runt paviljongen, samtidigt som jag försöker hitta kreativa vinklar.
När paviljongen inte längre känns lockande så vänder vi oss mot en trädstam, där jag tycker att Juniper skall sitta.
Inte så lätt med ljuset men när vi kommer på att Ida skall hålla en reflektor som skydd mot solen, går det hela mycket bättre.
Tack Juniper och Ida för några riktigt roliga timmar i Bergianska trädgården.