Nu är det dags för årets regnbågsfest och jag och min kamera vill självfallet vara med.
Precis som jag gjort några år tidigare reser jag med tunnelbanan till Stadion, där jag tar emot de första ekipagen strax innan de går “i mål”.
Det är en härlig fest och jag står bland den vanliga publiken och ser alla regnbågsmänniskor passera.
Trots att de vandrat i över två timmar är alla glada och fulla av energi.
Idag regnar det inte även om vissa är förberedda på nederbörd.
Många åker på stora flak…
andra på lite mindre fordon…
men de flesta dansar sig fram.
Jag bestämmer mig rätt snart för att hoppa in mellan ekipagen och sakta börja vandra “mot strömmen”.
Många har lagt ner mycket arbete på sitt utseende…
och alla är VÄLDIGT glada.
Även de som inte går i tåget vill vara med.
Det är inte bara jag som springer omkring med stor kamera.
En leoparddräkt och ett par snygga solglasögon gör kvinnan.
Det räcker också med ballonger och härligt rött läppstift.
Fast vem måste vara kvinna när en bar överkropp, god öl och såpbubblor fungerar lika bra.
Mitt på Kungsgatan möter jag den sanne pride-mannen, som likt Jesus, med utsträckta armar och en flagga bakom ryggen vill omfamna hela världen i sin kärlek.