En stad utan bilar

Idag skall vi till Venedig.
Efter mycket diskuterande har vi bestämt oss fört att ta tåget istället för bilen och vi äter en macklunch på vägen dit.


Det tar oss över vattnet och ända in i centrum.
En märklig känsla att komma till en stad som är helt uppbyggd i och med vatten överallt.
Det är båtbussar, båttaxi, vanliga båtar och gondoler på kanalerna.

Vi vill till Markusplatsen, så efter lite klurande med båtnummer och fixa biljetter, hittar vi rätt båt och kan så småningom hoppa på. Det är kvavt under däck och alla måste ha munskydd.


Efter skumpande på kanaler och öppen ”sjö” kom vi fram till Markusplatsen. Det är skönt att kunna ta av sig masken på munnen och börja andas fritt igen. Vi vandrar runt lite i omgivningarna.

Johanna vill ha bilder till Instagram så vi plåtar medan mamma och Emelie tar det lugnt i skuggan.

Nu måst vi få i oss lite att dricka och tjejerna hittar ett litet fik när vi får i oss något läskande och får vila oss. Det är väldigt varmt.

Dags för en gondoltur.

Vi hittar en ledig gondol, betalar 100 euro och får åka i 45 minuter. Fascinerande att med båt komma från stressen i de smala gränderna till lugnet i de små kanalerna.
Alla njuter av färden och gondoljären passar på att ta en gruppbild på oss.

Vi bestämmer oss för att gå genom staden tillbaka mot järnvägsstationen.

Det är ett myller av människor och vi passerar otaliga av stadens nästan 400 broar.

Några pizzor köper vi i ett stånd på vägen. De får bli dagens middag. Trötta av alla intryck kommer vi så tillslut fram till stationen som är väldigt modern och olik resten av staden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.