Fotokompisar på Utö

Hösten är här och vi skall ut i skärgården.

Vi är just i detta fall, Christina Bodelsdotter, Marina Laurent och jag.

Vi har bestämt oss för att åka till Utö.

Där har vi hyrt ett av de små husen som tillhör Gula villan.

Hösten är verkligen vacker. Man slås av träden i all sin prakt av gult, rött och fortfarande en hel del grönt.

Böjer man sig ner så hittar man också “guld” på marken.

Nu är vi ju på en vindpinad skärgårdsö och då måste vi hitta något fint ställe där stora vågor slår mot klipporna och vattnet sprutar.

Vi undersöker hur vinden blåser och tar våra cyklar till det “perfekta” stället men….. mer än så här blir det inte tyvärr.

Så, när vi ändå håller på att trampa tar vi oss ända upp till gruvhålen.

Tänk att det brutits malm här sedan 1100-talet och det djupaste schaktet är 215 m djupt.

Vi börjar långsamt dra oss tillbaka mot stugan.

Kyrkogården som för några timmar sedan låg i ett vackert ljus…

… är nu allt mer i dunkel.

För att inte tala om hamnen, där det är helt tomt på människor. Bara vi fotografer, som med stativ försöker fånga det sista ljuset.

Men nu är vi riktigt hungriga och efter en god middag suger fototarmen igen.
Dags för att plåta natthimlen.
Upp på cyklarna och så trampar vi iväg ut mot en klippa som vi spanat in tidigare på dagen.

Som stockholmare förundras man över den vackra natthimlen, som vi totalt missar i vår upplysta huvudstad.
….
Efter en skön natts sömn och en god frukost hoppar vi på cyklarna och trampar söderut på ön.

Efter någon km möter vi plötsligt en grönbrun “skalbagge”, som står uppställd vid vägkanten. Vi har kommit till Utö skjutfält där man utbildat pansarsoldater från 1945 till 1980.

En Centurion står också bredvid vägen, redo att möta fienden.

Vi har bestämt oss för att åka ända till Ålö storsand, så tappert trampar vi på i det vackra landskapet.

Efter att vi passerat Ålö gård kommer vi till en väldigt fin våtmark som skapats av Apotea, Skärgårdsstiftelsen och Världsnaturfonden WWF.
Definitivt dags för en fika utmed vägkanten.

Så till sist är vi framme vid den helt fantastiska strandremsan.

2015 rankade Expressen den här viken till den 8:e vackraste badplatsen i hela Sverige.

Nästan helt öde…

… förutom några tjejer som går barfota över lagunens fina sand.

Några fina dagar har det varit, men nu är det dags att hoppa på båten mot fastlandet igen.